Påväg till jobbet efter en mysig helg.

Jag funderade när Edvins 7 månadersdag inföll. Finns ju ingen 29 feb... Och i mars blir det två månadsdagar om man räknar 1 och 29... Så små "pettitesser" som för mig betyder så mycket. Det är i månader jag räknar och detta ställde till det.

I lördags hälsade vi på hos D mormor och på kvällen hos en av bröderna. Igår träffade jag vänner i stan över en go fika och pratstund. Det har varit en bra helg (och vecka likaså).

<3

Inatt är det sex månader sedan ditt hjärta slutade slå. 

Det är sex månader sedan jag kände ditt sista andetag. 

Och sex månader sedan mitt liv gick i kras. 

Du kommer alltid finnas i mitt hjärta fina Edvin   

Idag var vi förbi minneslunden och tände ljus för dig.

Havanna sa att du finns i hennes hjärta och Didrik sa att han var ledsen för att du inte finns hos oss mer. 

Jag är också ledsen men samtidigt tacksam för tiden vi fick med dig. 

Grattis på 6 månadersdagen fina kille.

Mamma saknar och älskar dig!

Idag köpte jag en lykta och ljus och satte ut på trappan. Ljuset brinner för alla änglar därute och självklart för vår älskade ängel Edvin.

"Det enda som finns kvar är minnen

De flesta är underbara

Men en del smärtar

Minnena kommer aldrig lämna mig

Men de kommer smärta mindre med tiden"

Det nya året har börjat bra. Jag är inte längre lika sjunken i sorg. Jag kan glädjas och vara lycklig vissa stunder. 

Idag när jag tänker på Edvin så känner jag glädje. Jag glädjs åt att vi fick lära känna honom i 10 dagar.

Trots att det bara var 10 dagar så hann vi uppleva en hel del. Han var vårt barn, han fanns och vi matade honom, klädde på och skötte honom och bytte hans blöja. Vi pratade med honom, kramade honom och tröstade honom när han var ledsen. Vi hann uppleva det som andra spädbarnsföräldrar gör, dock för en väldigt kort tid. Men ändå är jag så glad att han orkade kämpa och ge oss den glädjen i hela 10 dagar.

Jag har fortsatt att gå hos kuratorn och det känns väldigt bra att gå dit och prata. Det är mest en envägskommunikation. Hon frågar och jag svarar. Hon vet nästan allt om mig och min familj. Jag vet bara hennes namn. Men det är skönt att det kan vara så utan att jag skall få dåligt samvete. Det är ju faktiskt hennes jobb.

Min fina fina ängel   

Så är det åter igen den nionde. Det har gått fem månader av sorg, ilska och förtvivlan. Fem månader av frågan varför livet skall behöva vara så orättvist. Vad har jag gjort för att förtjäna denna sorg?

För några dagar sedan kände jag lycka. Den känslan kommer till mig ibland. Jag vill självklart vara lycklig, och det finns mycket att vara lycklig över i mitt liv. Men ändå tänkte jag att det var fel av mig att känna lycka.
Jag vet att det är fel att tänka så, men på något sett kändes det som att om jag är lycklig så måste jag ha glömt Edvin och den sorgen som han lämnat efter sig. Jag struntar egentligen i vad ni tycker för i mitt hjärta finns Edvin alltid med oavsett om jag är ledsen eller lycklig. Så han kan aldrig bli bortglömd. Jag bär med mig honom och barnen jämt.

Jag har bestämt att 2014 skall bli ett bra år. Därför skall jag inte skaka av mig känslan av att vara lycklig ibland.
Det händer mycket roliga saker iår så jag hoppas kunna få många lyckliga stunder.

Nu byter vi detta regn mot lite sol i en vecka. Känns som vi är värda en solsemester till i år.

Under tiden vi är borta så hinner Edvin fylla 5 månader, ett nytt år komma och jag bli 30!
Så det blir en händelserik vecka.

Gott nytt år alla nära och kära!
Vi hörs igen 2014!

God Jul min underbara ängel!
Att du inte finns hos oss idag är så himla fel. Livet blev så fel. Du borde firat din första jul. Nu hoppas jag ni firar uppe i himlen istället. Du är verkligen saknad här på jorden. <3