I fredags var jag på min fina kusins begravning. Det var en fin begravning men väldigt känslosam. Det är så fel att begrava sitt barn som min farbror och faster behövde göra.
Jag har också gjort det och i fredags sjöng vi samma psalm som på Edvins begravning. Må din väg gå dig till mötes (psalm 730). Då rann mina tårar ännu mer. Solisten spelade och sjöng två Michael Jacsson låtar, åh va fint han gjorde dem.


Att komma hem till familjen den eftermiddagen var så skönt. Jag är så tacksam att jag har min fina familj.

I lördags åkte jag Linda och Didrik till Jennie och Tomas i Örebro. Där firade vi Tomas 30 årsdag och D lekte med deras pojkar och hade kul. Det blev en del känslosamma samtal under kvällen, både skönt och jobbigt. Det är så sällan jag pratar om Edvin med vänner (eller pratar om honom alls) så tårarna rann såklart men det va skönt att ha mina fina vänner med då ??

Under tiden jag och D var borta så passade Douglas på att ta 4-5 steg. Men det ville han inte visa upp när vi kom hem. ?