Idag har lillebror Douglas varit hos oss en hel månad! Tänk vad tiden går fort.

Hans favoritsysslor är att äta och sova. Det är en väldigt lugn och snäll pojk som även sover ok på natten.

Lite bilder på honom...

För ett år sedan levde du vid den här tiden, du andades och ditt hjärta slog. Men vi visste att det snart skulle ta slut. Både jag och pappa låg brevid dig i en smal sjukhussäng och kramade dina händer. Några timmar senare tog du ditt sista andetag, fredagen den 9 augusti 01:40, 2013 slutade ditt liv på jorden föralltid.

Nu har du varit en ängel ett helt år. Det är verkligen svårt att ta in. Vad har jag gjort under detta år egentligen?

De första tre månaderna var jag helt sjukskriven och de månaderna grät jag nog varje dag. Min sorg och saknad efter dig var så tung och stor. När jag sedan fick veta att jag var gravid med ditt syskon blev jag smått hysterisk. Å ena sidan var ju det allt jag drömt om sedan du gått bort. Jag ville inget hellre än att ha en levande bebis här hemma. Men samtidigt kom den där oron, tänk om även denna bebis skulle tas ifrån mig? Verkligen blanande känslor...graviditeten var på det viset den jobbigaste psykiskt. I april gick jag ner mig totalt och blev sjukskriven igen en kortare period. Det har varit ett omtumlande år minst sagt.

Nu har lillebror kommit och han ger mig så mycket styrka och kärlek. Jag är så otroligt tacksam för att han finns. Men jag är även hela tiden rädd att han eller de äldre barnen på något vis skall tas ifrån mig. När skall denna oron försvinna egentligen? Det lär den nog aldrig göra tyvärr...sedan Edvin gick bort har jag blivit rädd för väldigt mycket men framförallt att de jag älskar skall tas ifrån mig. För nu vet jag att det så lätt kan hända. Det finns inget som heter "det händer inte mig" för det är precis vad det gjorde.

Inatt brinner ljuset på trappan för dig fina pojk. Du är saknad och älskad!    

Idag fyller du 1 år vår fina prins. Grattis Edvin! Hela familjen var ute hos dig idag och tände ljus och lämnade en blomma med ballonger i. Vi saknar dig, tänk att det redan gått ett helt år sen du föddes. Det är svårt att ta in. Men när jag ser på lillebror så förstår jag att det ändå gått en tid sedan du kom och lämnade oss. För mig kommer du alltid att räknas och jag kommer föralltid bära med mig dig i mitt hjärta. 

Att lillebror finns hos oss nu är så underbart. Idag är han 12 dagar. Men han kommer aldrig kunna ersätta vår Edvin, och det har aldrig varit vår avsikt. Men lillebror får oss att le och jag är så otroligt tacksam över att han finns. Men samtidigt får jag ibland dåligt samvete, för om Edvin inte lämnat oss skulle aldrig Douglas funnits. Det blir så svart och vitt. För nu skulle jag inte kunna tänka mig ett liv utan Douglas, betyder det då att jag inte önskar Edvin i livet? För det är klart att jag skulle gjort allt för att få tillbaka honom också. 

Världens bästa Jennie skickade så fina blommor till oss idag, jag blev så glad och rörd. Tack vännen    

Hjälp! Imorgon skall lillebror komma. Känns såklart nervöst. Imorgon blir vi alltså 4 barnsföräldrar.

Tror inte det blir så mycket sömn inatt...jag har iofs övat på vaknätter i flera månader nu....Sover ju som en kratta.

Vi hörs imorgon om jag orkar.

Nu ligger jag ner och vilar ett tag. Har precis avslutat bullbaket för denna veckan (ja, vi får nog göra en sats till nästa vecka).

Igår var vi till stan och shoppade, åt lunch och tog sen en tur med Paddan. Det blev extra spännande när alla skulle ner på golvet (pust!) för att inte slå huvudet i bron "osthyveln".

När vi kom hem så gick barnen på blåbärsjakt och fick ihop litegrann. Då kokade vi sylt på blåbär och smultron som de oxå plockat. Specialsylt döpte de den till. Väldigt söt och smarrig :)

15 dagar kvar nu och imorgon tar vi ner bebissakerna från vinden.

Bjuder på lite bilder från veckan!

...blev jag trebarmsmamma då lille Edvin äntligen kom till oss. Att han skulle lämna oss 10 dagar senare var inget vi kunde föreställa oss.

Vi visste att hans första veckor skulle tillbringas på sjukhuset eftersom han föddes med vattenskalle men det skulle ju gå bra sa alla (och även läkarna).

Nu vet vi annorlunda.
Om 18 dagar blir Edvin storebror. Vi har köpt både vagn och babyskydd och en del kläder men inget annat är förberett. När skall vi våga skruva ihop sängen? När skall vi våga tvätta upp alla kläder och ta fram alla bebissakerna? Det är 18 dagar kvar... men såhär dålig framförhållning har vi aldrig haft. Jag vill ju att lillebror skall känna sig välkommen till oss. För vi längtar SÅÅÅ efter honom. Men jag vill inte behöva packa ner kläderna igen eller bära upp sängen (som aldrig blev använd) på vinden även denna gången. Jag måste våga lita på att lillebror är frisk. Men det är fortfarande jättesvårt att föreställa sig att vi faktiskt ska få med oss lillebror hem. 18 dagar kvar av oro och ångest....

Jag vet inte om jag plågar mig själv men jag älskar denna låten. Men samtidigt så blir jag så ledsen när jag hör den, det var den första låten jag/vi lyssnade på när vi fått beskedet att Edvins liv inte går att rädda. Denna låten är så förknippad med honom och jag gråter varje gång jag hör den. Tänk om bara min kärlek hade räckt....

Jag får fortfarande ångestattacker där jag glömmer av att andas ibland. Livet är fortfarande förjävligt vissa perioder och smärtan i mitt bröst finns fortfarande kvar. 

Jag är livrädd att lillebror inte får komma hem han också. Tom barnen frågar om det är säkert att han kommer hem...det gör så ont i mig att de skall behöva ha de tankarna. Jag önskar så att jag kunde lova dem att allt blir bra, men när jag inte ens själv har de tankarna är det svårt. Jag vet att oddsen är "på vår sida". Men vad gör det? Ni som inte har varit med om det jag varit kommer aldrig förstå mig och mina tankar. Ni kanske tycker jag borde tänka posetivt och vara glad hela tiden?  Men det funkar inte så. Inte i min hjärna iallafall. 

Jag läste en sådan fin dikt igår som jag vill dela med er. 

Jag saknar honom så otroligt mycket. Min fina prins.   

 

Igår var det 30 dagar kvar alltså är det "bara" 29 dagar kvar till lillebror kommer idag. Men nu är det tugnt och jobbigt. Foglossningen tar knäcken på mig och värmen ska vi inte tala om!

Dessa 29 dagar hoppas jag går fort. D jobbar nästa vecka också sen är han ledig. Ska bli så skönt att vara lediga ihop. Nu har vi inget inbokat heller (ovanligt i vår familj) utan nu skall vi bara vänta in lillebror.

Såhär ser jag ut idag. Känner mig bara tjock och svullen :(
Är faktiskt ganska trött på denna (elefant)graviditet! För nu har jag snart vart gravid i 18 månader i streck känns det som.