...blev jag trebarmsmamma då lille Edvin äntligen kom till oss. Att han skulle lämna oss 10 dagar senare var inget vi kunde föreställa oss.

Vi visste att hans första veckor skulle tillbringas på sjukhuset eftersom han föddes med vattenskalle men det skulle ju gå bra sa alla (och även läkarna).

Nu vet vi annorlunda.
Om 18 dagar blir Edvin storebror. Vi har köpt både vagn och babyskydd och en del kläder men inget annat är förberett. När skall vi våga skruva ihop sängen? När skall vi våga tvätta upp alla kläder och ta fram alla bebissakerna? Det är 18 dagar kvar... men såhär dålig framförhållning har vi aldrig haft. Jag vill ju att lillebror skall känna sig välkommen till oss. För vi längtar SÅÅÅ efter honom. Men jag vill inte behöva packa ner kläderna igen eller bära upp sängen (som aldrig blev använd) på vinden även denna gången. Jag måste våga lita på att lillebror är frisk. Men det är fortfarande jättesvårt att föreställa sig att vi faktiskt ska få med oss lillebror hem. 18 dagar kvar av oro och ångest....