Direktlänk till inlägg 21 juni 2014
Jag vet inte om jag plågar mig själv men jag älskar denna låten. Men samtidigt så blir jag så ledsen när jag hör den, det var den första låten jag/vi lyssnade på när vi fått beskedet att Edvins liv inte går att rädda. Denna låten är så förknippad med honom och jag gråter varje gång jag hör den. Tänk om bara min kärlek hade räckt....
Jag får fortfarande ångestattacker där jag glömmer av att andas ibland. Livet är fortfarande förjävligt vissa perioder och smärtan i mitt bröst finns fortfarande kvar.
Jag är livrädd att lillebror inte får komma hem han också. Tom barnen frågar om det är säkert att han kommer hem...det gör så ont i mig att de skall behöva ha de tankarna. Jag önskar så att jag kunde lova dem att allt blir bra, men när jag inte ens själv har de tankarna är det svårt. Jag vet att oddsen är "på vår sida". Men vad gör det? Ni som inte har varit med om det jag varit kommer aldrig förstå mig och mina tankar. Ni kanske tycker jag borde tänka posetivt och vara glad hela tiden? Men det funkar inte så. Inte i min hjärna iallafall.
Jag läste en sådan fin dikt igår som jag vill dela med er.
I lövad skrinda så fylld utav skratt
små pojkar i sjömanskravatt
På mjuka små fötter runt midsommarstång
små rosa flickor med hatt och ballong
Och där mitt ibland oss i den ljuvaste tid
en tomhet, en saknad, en stilla frid
I lövad skrinda med bus och kiv
En tom liten plats. Där saknas ett liv.
Två ben som inte fick dansa en gång
En saknad groda kring midsommarstång
En blick som ingen fick möta idag
En änglavinge på lätta små slag
över blomsterfylld äng i ditt sommarland
men här på jorden, här fattas din hand
På sommarprydd grav i solens sken
en flyktig kyss på en skrovlig sten
En krans utan hjässa, en ros i en vas
Så väl dolda tårar i skuggiga glas
Och en röst som viskar i mitt hjärta idag
"Mamma förstå, att i dem finns jag
I barnens glittrande blick ser du mig
Jag finns här för alltid precis intill dig
I barnens klingande skratt där hörs jag
Däri vart hjärta, i vart andetag,
Älskade mor, där finns jag..."
Så saknad och så älskad.
Ett osynligt barn...
I fredags var jag på min fina kusins begravning. Det var en fin begravning men väldigt känslosam. Det är så fel att begrava sitt barn som min farbror och faster behövde göra. Jag har också gjort det och i fredags sjöng vi samma psalm som på Edv...
Äntligen sitter jag på vagnen på väg hem. Veckan har varit så hektisk och jag har jobbat över alla dagar. Idag blev jag klar i tid. Kändes så skönt att gå vid 16 och veta att nu är det tre dagar ledigt som väntar. Men givetvis kom jag på en viktig sa...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 | |||
30 |
|||||||||
|