Jag är inte bra på att prata om Edvin. Varje gång någon nämner honom blir jag kall, licksom "stänger av" enbart för att inte bryta ihop. Jag vill inte bryta ihop framför någon. Allra minst min familj.

Jag har svårt att prata om känslor så därför använder jag den här bloggen för att få ur mig mina tankar.

Jag kan ljuga er rakt upp i ansiktet, det gör jag varje dag. Jag säger en sak men menar såklart en annan. Ni kan fråga mig hur jag mår eller hur det är men det svaret ni hör mig säga är inte ärligt. Jo, jag vet att det är fult att ljuga men hur skall jag kunna svara ärligt på den frågan utan att bryta ihop? Jag väljer helt enkelt den fega vägen...

Det finns dock en person som jag börjat öppna mig mer och mer för. Jag är så tacksam för att jag har henne i mitt liv. Hon har varit med mig i vått och torrt i alla år. Hennes brev och kloka ord gör att jag iallafall kan fungera normalt. Du vet vem du är och jag hoppas vi snart möts igen.

Helgen som kommer skall jag spendera med mina fina tjejer. Skall faktiskt bli skönt att komma iväg en tid och prata gamla skolminnen och annat tjejsnack. Det gör jag allförsällan, träffar kompisar alltså.

Saknar saknar saknar dig älskade pojk <3