Du var så levande, du levde på riktigt. Där och då såg du på mig, du kramade mitt finger och du var så söt. Jag var lycklig och stolt men samtidigt rädd. För visst levde du nu, men vi visste inte hur länge ditt liv skulle bli. Ingen trodde det skulle ta slut så fort. Allra minst jag. Vår tid ihop blev alldeles för kort och jag saknar dig så otroligt mycket.

Jag kommer aldrig få uppleva ditt första leende eller din första tand. Jag kommer aldrig få se dig gå eller skratta. Jag kommer aldrig mer få krama om dig och säga godnatt. Jag kommer aldrig mer få byta din blöja och klä på dig. Men jag kommer alltid alltid alltid att älska dig.

När du slutade andas blev jag mamma till en riktig ängel. En änglamamma. Du måste vara den finaste ängeln som finns där du är. Jag hoppas du har änglakompisar att leka med och som kan trösta dig om du bir ledsen. Jag hoppas du får flyga omkring och vara lycklig. Jag hoppas du kan känna min kärlek till dig och att den kan värma dig om du fryser. En dag skall vi mötas igen och då skall vi flyga tillsammans.

Idag är det två månader sedan den värsta dagen i mitt liv. Den dag då min nyfödde son slutade andas. Det gör fortfarande ont och är förjävligt vissa stunder men samtidigt kan jag idag se ljuset långt borta i tunneln. Jag gråter fortfarande varje dag och jag tänker på honom varje minut men jag är inte lika arg längre. Det spelar inten roll hur arg jag än blir för Edvin kommer aldrig tillbaks ändå. Jag lägger min energi på att minnas de fina stunderna vi hade istället. Ångest och panikatackerna blir allt färre och för varje dag som går kommer jag närmare ett lyckligare jag.

Trots att jag ler och skrattar ibland så betyder det inte att jag saknar Edvin mindre. Tomrummet efter honom kommer alltid finnas i mitt hjärta och ta plats.

Du var vår lycka, vår rikedom
Nu har du gått, min hand är tom
Nu viskar jag de orden
De vackraste jag vet

Du var mitt allt på jorden
mitt allt i evighet
Ensam i bräcklig farkost
fann du din egen hamn
Må du oss ändå följa
tryggt i en ängels famn

 

Ingegerd

9 oktober 2013 13:20

Så otroligt sorgligt! Himlen har fått en ängel till, en av de vackraste! Tänd ljus, sätt fram foton, prata ofta om honom och hylla hans tappra liv!

Jag är änglamormor och det har varit svårt många gånger! Jag saknar dels ett barnbarn, dels har jag en dotter, som har mått väldigt dåligt! Otröstlig en längre tid! Det blir någon slags dubbel sorg! Min lille kille blev bara 26 dagar, hade ett svårt hjärtfel, men är så oändligt älskad! Det fattas ett barnbarn i min skara!
Kram!

http://vildaochtama.wordpress.com

 

Maria kovacevic

9 oktober 2013 21:56

Hej! Gratulerar till finaste killen! Ledsen att ni inte fick chansen att lära känna Edvin mer. Oerhört söt kille. Mina tankar går till dig och din familj.
Maria K

vonbargen

10 oktober 2013 08:50

Tack!

 

www.ladyjujju.bloggplatsen.se

19 oktober 2013 12:36

Gud vad fin och sorlig text, började nästan att gråta själv.
Önskar verkligen att ni hade lärt känna Edvin mer och få se han gå, prata, skratta och allt.
Kram <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I vanlig ordning skriver jag detta för min skull och jag behöver verkligen få ur mig en del känslor och bloggen har ju fungerat bra för den saken tidigare.   Jag har varit hemma, sjuk, sedan i tisdags. Så jag har haft mycket tid för att tänka på ...

I fredags var jag på min fina kusins begravning. Det var en fin begravning men väldigt känslosam. Det är så fel att begrava sitt barn som min farbror och faster behövde göra. Jag har också gjort det och i fredags sjöng vi samma psalm som på Edv...

Äntligen sitter jag på vagnen på väg hem. Veckan har varit så hektisk och jag har jobbat över alla dagar. Idag blev jag klar i tid. Kändes så skönt att gå vid 16 och veta att nu är det tre dagar ledigt som väntar. Men givetvis kom jag på en viktig sa...

....förälddraledig! På måndag går jag till jobbet. Nytt jobb dessutom så det är lite blandade känslor. Ska bli både kul och spännande men samtidigt kommer jag längta ihjäl mig efter busungen. Men nu är det D:s tur att vara hemma några månader. ...

Idag är det rocka sockorna och hela FB svämmar över med bilder på olika strumpor! Toppen tycker jag som själv bär olika sockor. Men idag är också en dag då man kan bära vitt för att stödja de som saknar och har förlorat sitt barn. Jag har alltså ...