"Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå

Den dagen hände det oh då

orkade inte mitt hjärta slå

Älskade pappa mitt liv blev så kort

Ta hand om varandra och syskonen mina

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst

Men lyssna till ert hjärta och 

ni kan höra min röst

Jag finns inte bland er

men jag finns ändå

Jag hör era böner och älskar er så"

Nu skulle vi planera begravning. Vi skulle behöva gå igenom det värsta en förälder kan göra. Vi skulle behöva säga hejdå till vår älskade son en sista gång. Vi fick ett gott stöd från sjukhuskyrkan. Prästen där var helt underbar, hon förklarade för oss att man kan göra mycket själv inför begravningen. Vi behövde alltså inte anlita en begravningsbyrå om vi inte ville. Min man och jag tänkte igenom detta och kom fram till att det enda vi inte ville ordna med själva var transporten av kistan. Prästen hjälpte oss med att beställa kista och ordna plats i ett kapell och hon erbjöd sig även att hålla i ceremonin. Hon tog kontakt med en musiker som skulle spela och hon var ett stort stöd. 

Vi var båda väldigt nervösa inför kistläggningen. Att bädda ner sin son i hans kista är ju inte normalt. Vi mötte upp prästen som följde oss till bårhuset på sjukhuset. Där fanns vår ängel i ett rum och vi fick gå in själva och ta farväl. Kistan som vi beställt var 75cm lång och helt vit. Den var enkel men ändå elegant. Min man lyfte upp Edvin och la ner honom i kistan. Jag la hans ena filt och nallen bredvid honom och den andra filten bäddade jag runt honom. Han var så kall, han skulle behövt tusen filtar för att värma sig men det skulle ju ändå inte ha räckt. Inte ens min kärlek räckte för att hålla honom vid liv. Barnen hade målat teckningar som vi visade Edvin och sedan la ner brevid honom. 

Tillsammans tog vi upp kistlocket och la det på plats. Nu kände jag mig som världens grymmaste förälder, hur kan man stänga in sitt barn så som vi gjorde? 

Vi gjorde egna begravningsprogram och bestämde vilka sånger som skulle spelas. Inledningssången fick bli "Sov du lilla videung" och avslutningssången "Nu i ro". De spelades intrumentalt av musikern och det var så fint. Vi valde även att spela "Jag fick låna en ängel" av Shirley Clamp den texten skulle jag själv kunnat ha skrivit. Den gick rakt in i mitt hjärta. Ceremonin blev jättefin och det var till stor del prästens förtjänst. Innan ceremonin började så var jag och min man på plats för att ställa ut alla blommor som kommit till kapellet. Edvin hade fått jättemycket fina blommor och det värmde i hjärtat att folk tänkt på oss och skickat blommor. 

När begravningen var över åkte alla hem till vårt hus och åt smörgåstårta och kaffe. 

Hej då Edvin, må du vila i frid finaste ängel   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I vanlig ordning skriver jag detta för min skull och jag behöver verkligen få ur mig en del känslor och bloggen har ju fungerat bra för den saken tidigare.   Jag har varit hemma, sjuk, sedan i tisdags. Så jag har haft mycket tid för att tänka på ...

I fredags var jag på min fina kusins begravning. Det var en fin begravning men väldigt känslosam. Det är så fel att begrava sitt barn som min farbror och faster behövde göra. Jag har också gjort det och i fredags sjöng vi samma psalm som på Edv...

Äntligen sitter jag på vagnen på väg hem. Veckan har varit så hektisk och jag har jobbat över alla dagar. Idag blev jag klar i tid. Kändes så skönt att gå vid 16 och veta att nu är det tre dagar ledigt som väntar. Men givetvis kom jag på en viktig sa...

....förälddraledig! På måndag går jag till jobbet. Nytt jobb dessutom så det är lite blandade känslor. Ska bli både kul och spännande men samtidigt kommer jag längta ihjäl mig efter busungen. Men nu är det D:s tur att vara hemma några månader. ...

Idag är det rocka sockorna och hela FB svämmar över med bilder på olika strumpor! Toppen tycker jag som själv bär olika sockor. Men idag är också en dag då man kan bära vitt för att stödja de som saknar och har förlorat sitt barn. Jag har alltså ...